tiden är bara ännu ett vakuum

och jag sover en sisådär tolv timmar, som för att ta igen natten till gårdagen och när jag vaknar glider jag ned i ett badkar fyllt av klart vatten; blundar och försöker driva tanken på flykt,
men lyckas inte riktigt och varmvattnet tar slut av okänd anledning och jag ligger där med skrynklig hud och huttrar och telefonen ringer fem signaler medan jag skakandes sveper in mig i handduken och sedan ringer den en gång till medan jag ignorant går förbi den;
och fastän solen skiner utanför går jag in i mitt mörklagda sovrum och glider ned mellan havet av vita, varma lakan och när jag vaknar igen är klockan sju men det där onda har fortfarande inte gått bort och tankarna flockas, så jag tar ett piller till, sjunker ned på golvet och undrar hur allt det här började.