it's not a party if it happens every night

och om två månader lämnar jag den här staden;
lägenheten är inte min länge till och jag har gjort för många avtryck i den här staden, och den för många intryck i mig.
mina vänner går ner sig mer och mer för varje dag som går och jag måste segla mitt skepp innan det sjunker med alla de andras,
och genom takfönstret glider göteborgs nattlukt in så som det brukar;
blandningen av hav och söndervandrad kullersten, skönhet och förfall,
lätet av fiskmåsar, spårvagnar och indierock,
och den här staden kommer alltid äga mig, vara mig,
men jag måste börja om från nytt i en stad där jag inte känner något för att kunna känna något igen,
och genom takfönstret syns himlen, samma himmel som den i den nya staden,
men jag klarar inte ett år till sådan här,
och jag orkar tydligen inte ens hålla det inom mig nu, för alla säger att de kan se det.