manic impressive

och i en lägenhet någonstans sitter jag i en fönsterglugg och dricker vin och röker för många cigaretter och jag vet inte riktigt när jag började röka och jag är ju egentligen inte en rökare men eftersom alla nya människor jag träffar ser mig sådan här som jag är just nu så anser alla mig vara en,
och jag tror att man på något sätt alltid är vad man uppfattas som, om än bara på ett sätt.
jag har försökt att varva ner men jag åkte till stockholm två dagar istället och sprang runt på söder och sedan åkte jag någon annanstans och där träffade jag en lång pojke med en törst efter en kropp och han sa någonting om att fan vad jag var liten innan han tog tag i mig, slängde upp mig på en trottoarkant; log och sade någonting om att sådär ja, nu var det bättre, innan han kysste mig som om vi hade älskat hela våra liv, eller kanske bara helt enkelt; som om vi hade älskat våra liv.

när jag kom tillbaka till göteborg var min kropp söndrig och min mage var vänd och vriden på men efter bara två, tre dagar föll jag tillbaka igen för det är det enda man kan göra i den här staden,
och jag har inte varit hemma en enda kväll för det är alltid någonting att göra, någon att träffa och hela mitt jag känns som någon slags bokstavskombination som gör det omöjligt att bilda meningar i huvudet och ännu mer omöjligt att bilda meningar med mitt liv,
så jag slutar helt enkelt sova för att sova går för långsamt och det finns alltid någon som tycker att jag ska passa på att ha "roligt" medan jag är ung och det finns alltid någon som skakar ogillande på huvudet åt mig men faktum är att jag sitter på båtar mitt i nätter och skakar på huvudet åt mig själv för alla andra springer fortfarande runt i sommar och rus och det enda jag har är ingenting; för ingenting är någonting och jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig men ändå så tror jag att det måste vara någonting för hela jag är en raksträcka och mitt liv är en motorväg utan stopp så jag fortsätter att gasa och gasa men jag tror att någonting saknas för jag ser ingen utsikt härifrån;
och kanske är min raksträcka bara en tunnel på väg någon annanstans,
men de sa alltid att man skulle se i alla fall en ljusglimt,
i alla fall ibland.