och jag minns dig när jag vaknar,
som pilar mot min kropp
här är tystnaden som skär, här är saknaden som löd
och jag minns dig innan sömnen tar mig,
små tistlar i mitt bröst
och jag hoppas att du inte har det bra,
jag vill att du ligger vaken som jag.
här är jag som trotsar alla nätter,
här är jag som mot ödet förklarat krig
så säg mig,
vad gör du ikväll?
luften är tung av allt som aldrig hänt
vad är det för andra himlar som du hittat?
vem är det som tror sig kunna fylla min plats?
så säg mig,
sover du inatt?
luften är full av allt som aldrig sagts,
men jag sitter vid fönstret för att få se
livet fladdra förbi.
väck mig, släck mig,
har du en gång släppt in mig är det där jag blir kvar
väck mig, släck mig,
du kan slåss, du kan låtsas att du har ett val.
vem är du att bestämma dessa murar?
vad gör egentligen en popsång hit eller dit?
jag räknar dagarna som skåror i min vägg,
jag räknar avstånden i millimeter betong.
vad är det som gjort dig så ointaglig?
vem är du som från mig förklarat dig fri?
jag såg framtiden i stjärnorna inatt;
små korn av ljus,
i oceaner av svart.
torsdag, juli 03, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar