still light

och på torsdagsnatten väntar jag på magasinsgatan tills hon kommer gående och vi går och vi dricker öl och trånar efter män och hon upprepar hans namn om och om igen men jag vågar inte upprepa ditt för jag vet att du är ute i torsdagsnatten och innan jag träffade henne stod jag utanför din favoritbar, dold i någon skugga och rökte tre cigaretter i rad medan jag försökte övertyga mig själv att jag inte stod där enbart för din skull.

på båten letar hon efter honom men jag tar det lugnt för jag vet att det här inte är din typ av ställe,
det här är bara min typ av ställe nu för tiden för du och jag är nog inte likadana som de vi var en gång; den gången,
men det är det som slår mig hårdast varje gång du vänder dig om;
det att varje gång du är nära så raseras allt och plötsligt är jag tillbaka och det som får mig att tveka mest är att jag inte ens bryr mig om vem du är för du är ändå alltid du och det är på något sätt det enda som någonsin kommer spela någon roll för mig.
och när någon lägger en arm runt min midja ser jag över relingen fastän jag vet att jag inte kommer se dig där och sedan undrar jag vart du är någonstans.

jag kan inte sova om mornarna längre för det är så varmt och jag har sovit cirka fyra timmar om natten eller mindre i över en vecka nu och det börjar kännas men jag envisas ändå,
vet inte vad jag ska göra så jag åker ner till caféet och beställer frukost och konverserar innan jag gömmer mig i min bok och solstrålarna når inte in här och det är skönt för det känns bra när man kommer ut i den riktiga världen igen och göteborg känns nästan kontinentalt nu för tiden och jag tar bussen ut till havet och somnar ensam på en liten sandstrand som är blågnistrande av musselskal innan jag åker in till stan och jobbar till klockan halv tolv på natten innan jag går och lägger mig och försöker att inte slå mitt huvud rakt in i väggen på grund av frustrationen över att inte kunna somna,

och varje gång jag lyckas drömmer jag om dig,
igen.