jag kan få dig när du vill

och jag är lite underlig den här veckan eller kanske de här veckorna till och med,
jag har liksom något irriterat i blicken, musklerna alltid på spänn och med fötter som är redo att gå iväg, knytnävar som är beredda att slå till vid minsta beröring utan varning.
när jag möter vänner för espressos på favoritcaféet tycker jag att de säger så dumma saker så jag måste springa iväg varje gång på små ärenden och sedan ringer jag inte tillbaka och sedan dör min mobil och jag bryr mig inte ens för jag vill vandra haga nygata fram ensam, förbi hagakyrkan, ner rosenlund och fram längs larmgatorna och min hud är ömtålig för tillfället så jag måste bita till såfort någon kommer nära.

längs med avenyn seglar studenflaken och de skriker och jag ser på dem och undrar om inte vi var vildare och sedan träffar jag upp en flicka med änglahår som är ledsen och bakfull varje dag och medan vi tysta ser på de vita hattarna som flyger förbi frågar hon mig om jag vill komma och äta frukost hos henne nästa dag och det är underförstått att hon står för balkongbordet och jag för det mousserande.