fuckoff is not the only thing you have to show

och ibland tror jag att vår generation kommer att gå under.
kanske har vi kommit till den yttersta gränsen nu,
kanske vet vi för mycket om världen men fortfarande för lite om oss själva,
kanske har vi för mycket kunskap men för lite mening,
kanske vet vi för mycket om misären för att kunna leva,
kanske har allt prat om att vi ska vara glada för allt vi har gett oss så dåligt samvete att det är omöjligt att känna den där riktiga lyckan.

och alkoholen flödar,
vi sitter runt bord i decembernätter och skämtar om hur destruktiva vi är, men jag verkar vara den enda som funderar på varför?
vi har inga riktiga känslor verkar det som, och de av oss som har det anser det vara roligare att förstöra sig själva, skapar hellre draman, melodraman, än lyckliga slut och sedan tar jag en cigarett till trots att cancer går i släkten,
för jag röker ju inte regelbundet.
eller hur?

och sedan träffar vi, jag, någon jag tycker om, någon som det klickar lite med, men då springer jag iväg på toaletten och får mig själv att försvinna,
går hellre hem med han den där som kommer ge mig ångest imorgon bitti,
kysser hellre på han i den snygga t-shirten som nyss lyckades hälla ut en drink över mig för att han tyckte att artisten på scenen var så bra,
för risken att han det klickade med skulle springa iväg imorgon bitti, med ångest över mig,
det hängde för tung.

det är lättare att lämna,
än att bli lämnad.
så var det väl?

så någon beställer in en runda till och det är lördag och jag häller i mig fastän jag vet att jag ska upp och arbeta heldag om några timmar,
för det känns som om jag lever mer om jag mår dåligt än om jag inte känner någonting.

ibland tror jag att alla runt om mig känner som jag,
och då tror jag att vår generation kommer att gå under,
men jag vet inte vems skulden är riktigt.