och en till torsdagskväll?
jag skulle kunna berätta om hur mörkt det var där inne, om hur det fick de där färgglada punktbelysningarna att dra mina blickar till sig precis hela tiden,
om hur cigarettlukten satte sig i mitt hår redan utanför, om hur garderobskillen liknande fel person, om hur ölen satte sig i fel strupe,
om hur alla bara splittrades,
om vilket dåligt humör jag var på, om hur mina blickar dödade varje invit,
om hur han den blonde vännen drog ned mig på någon kant, lade armen runt mig och frågade hur det var fatt och hur han ägnade en kvart åt att försöka muntra upp mig,
och om hur jag till slut bara log och skakade på huvudet och sa att det var okej, det är okej, det kommer bli okej,
och om hur han lade huvudet på sned och påpekade att det inte såg så ut på mitt ansiktsuttryck.
och jag skulle kunna berätta mer om den där punktbelysningen, om hur bra musik som spelades,
om hur han med det korta håret drog armarna runt mig och hur han lade händerna på mina axlar,
om hur hans jeansskjorta kändes eller om hur det kändes att dra fingret längs hans nyckelben,
om hur bra han var på att kyssas eller om hur mycket jag kände avsmak för mig själv efter att han gått.
jag skulle kunna berätta om hur trött jag är på mig själv,
men det har jag redan gjort så många gånger.
i svarttaxin på vägen hem lyssnade jag på prettoelectro tillsammans med hon med änglahåret och sedan vinkade jag hejdå till henne och hennes one night stand och gick till min dörr,
ensam,
men ändå var det hon som hade ångest vid frukosten på vårt café dagen efter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Lyd ett gott råd från en som vet. Svälj stoltheten och säg som det är till honom. Att du fortfarande älskar honom. Så slipper du sitta som jag, med hela min framtid och alla drömmer krossade. Med vetskapen om att ingenting längre spelar någon roll. Inte efter den dagen han ringde och sa att han skulle bli pappa.
Skicka en kommentar