och imorgon tar jag sovmorgon, är trött på att ha dagar utan att se solen alls,
mina händer är så kalla och jag önskar att jag kunde översätta takten i musiken som konstant ljuder i mina öron till ord, så att ni förstår hur det är, eller det kanske ni redan gör, jag vet inte.
jag tycker att det är så svårt att skriva nu, för det blir så meningslöst men framför allt så skjuter det ner de få meningsfulla texterna här nuförtiden så att de blir svårare att hitta,
och jag har alltid varit övertygad om att man bara får en chans till ett första intryck,
men vad vet jag nu för tiden,
människor kanske förändras trots allt...
jag kanske...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Man får bara en chans till ett första intryck, men man har många chanser att lämna ett bestående.
ett bra första intryck har du redan gjort så det behöver du inte fundera över. inte heller behöver du tycka att texterna inte känns meningsfulla, det är dem visst det. kanske inte känns så för dig just nu, men jag tror jag pratar för fler än mig själv när jag säger att dina texter fortfarande berör mig. ha en bra dag! kramar.
Sluta inte skriv fina du. Det senaste du skrev tycker jag var ett av dom allra bästa. Sällsamt smärtsamt, och vackert
En namne minsann - nästan i alla fall. Och du skriver fantastiskt.
"But you should never be embarrassed by your trouble with living, cause it’s the ones with the sorest throats, Laura, who have done the most singing"
Skicka en kommentar