och jag klamrar mig fast vid koppen med grönt chaité, kryper med fingrarna runtom som vore den min sista säkerhet och hon sitter där i skinnfåtöljen mittemot och hon pressar, trycker, säger att det är klart att jag ska gå dit och det är klart att jag ska ge honom mitt nummer och det är klart att han är intresserad när han är intresserad nog att komma ihåg varje liten detalj du någonsin nämnt för honom,
och jag sjunker djupare ner med axlarna, säger att nej, jag vill inte, det är för jobbigt, han är på andra sidan av fönsterrutan och även om han vinkar ut genom den till mig varje gång jag låter ögonen vandra inåt så är han fortfarande på andra sidan och tänk om tänk om han inte tänker på mig mer när jag har låtit skorna vandra ut genom dörren,
tänk om han bara ler åt den charmiga flickan, eller kanske den galna flickan, tänk om han bara skakar på huvudet och säger hej till nästa så fort jag har vänt blicken åt andra hållet;
men, snälla, jag känner honom ju inte ens,
och hon säger att hon vet att jag vill, kom igen, hon ser det på mig och det är väl klart att jag vill men bara om han vill och det vet jag inte om han vill,
och när hon inte hör viskar jag att det bara är för att jag är så dålig på misslyckanden, för att jag slår mig själv sönder och samman när jag förlorar, för att jag inte vill gå sönder och samman,
för att det är enklare såhär,
för att jag alltid har honom i fantasierna och i de där stunderna när vi ses,
för att ingenting någonsin kan ta slut om det aldrig riktigt börjat,
för att jag inte vill, kan ta chansen att låta någon komma nära nog att slå mig till marken men mest av allt för att jag är så rädd för hur stort mitt leende blir varje gång han lutar huvudet åt sidan och ler snett samtidigt som hans högra ögonvrå kryper upp sådär.
hon skakar på huvudet och säger att jag inte har någonting att förlora ju, och i mitt huvud ekar hjärnspökenas skrik mot väggarna,
och hon har inte en aning,
inte en aning om hur mycket han skulle kunna få mig att förlora.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men... Kan du inte titta lite närmare bara, utan att riskera att bli bränd? För även om det är som du säger, att inget kan ta slut som inte börjat, så kan inget heller ta fart, om man inte puttar på lite.
ah, klart du har rätt storey. man måste satsa för att vinna.
men varför kan inte bara han bjuda ut MIG för? (jag vet jag vet jag vet)
Skicka en kommentar