a change would only do you good

och det är liksom bara så att jag inte kan begränsa mig till att göra bara en enda sak längre,
måste låta fingrar, ben, armar flyta ut överallt,
ord, tankar,
de flödar, ner för halsen ut på golven, är överallt numera,
rastlösheten kryper i mig, måste göra någonting, måste passa på,
ikväll,
kanske är ikväll kvällen då det faktiskt händer,
kvällen då något kanske förändras,
kvällen då något kanskr känns.

men här sitter jag framför fyrtiotvåtummaren i huset vid havet, i den beige mjuka soffan med alla kuddar och tittar på dvdbox samtidigt som jag pratar i telefon och med tre personer via msn,
fötterna smattrar fram och tillbaka över soffbordet medan jag inser att jag har missat allt av värde på skärmen där vid andra väggen,
ser på klockan, elva,
nej jag hinner inte in till stan nu, hinner inte ikväll,
så jag planerar morgondagen istället,
imorgon kväll,
planerar för att det ska kännas spontant,
spontant,
men mest hoppas jag att imorgon kanske blir dagen då någonting
förändras.