och på jobbet är det kaos, tillbringar nio timmar om dagen med att springa runt som en idiot, utan att sitta ner en enda gång, men det är lugnt, det är okej, för jag går på adrenalin och det kan vara det bästa transportmedlet för jag hinner inte tänka, inte fundera,
medan min kropp går sönder har min hjärna semester,
och det är skönt, det är okej.
när arbetskamraterna skriker åt mig att sätta mig ner i fem minuter, sitt!! går jag runt hörnet och låtsas sätta mig fastän jag fortfarande arbetar, måste göra allt koncentrerat,
så fort detta är över kan jag vila hur mycket jag vill tänker jag och sedan kommer jag på mig själv med att ha alldeles för lätt för att bli beroende, av saker,
hur lätt jag har för att fastna trots att inget verkar fastna på mig.
och sedan kommer pausen eller dagens slut, och medan jag står där och smörjer in mina snart söndertvättade händer eller gör rent espressomaskinen kan jag inte komma undan mig själv och mina dagdrömmerier,
tänker på någon,
fantiserar ihop att han kommer in genom dörren, vilken sekund som helst nu, för att hämta upp mig och köra mig hem. han kommer att säga jag köpte sushi och hyrde en film alternativt mina vänner frågade om vi ville gå ut och ta en öl ikväll, och jag kommer att le, säga något retsamt och sedan kommer han att le också för att han är en sådan som förstår att min ironi alltid bara är ironi, fan, han kommer till och med att tycka om det,
och sedan kommer han luta sig fram och kyssa mig på andra sidan diskmaskinen.
och nästa dag är jag där igen, tänker äntligen, komma undan tankarna. och det är övertid, men mer än gärna och jag springer runt på adrenalin, men det är skönt, det är okej,
och jag flyr ifrån mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det känns så konstigt att du ständigt haft kärleksissues i din blogg och jag i min och att vi liksom varit på samma nivå, och att jag älskar det du skriver så djävla mycket, för du skriver ju liksom om mig, men helt plötsligt så har jag den där, som fattar min ironi, och som jag kan säga "jag ska bara ner till Studentstaden och knulla alla mina pojkvänner" och han skrattar och fattar att jag skämtar. Och det där lät nästan som om jag ville lägga sår i dina sår. Det vill jag ju inte. För du är en av de som skriver bäst och såklart kommer han att komma.
...inte lägga sår i sår - salt i sår.
jenny jenny,
vet du att din blogg är den första sidan jag går in på när jag går in på internet? alltid. och du strör inga salt i sår, inte sår i sår heller, det är bra att andra hittar sina och det betyder att jag kan hitta min med, och jag tycker verkligen att livet är värt att leva och jag tycker verkligen att man inte inser hur vackert solsken är utan regn.
jag förlorar lite men innerst inne vet jag att det kommer att göra att jag uppskattar vinsten bättre en dag.
Skicka en kommentar