as i lie in my bed beneath the sky

och det är det där med att ligga i en nybäddad säng med öppet fönster och höra regnet smattra mot taket,
med en ensam lampa tänd i andra hörnet av rummet och med en bukett nya vita rosor på bordet där borta,

det är det där med att ligga där med en kopp vars gröna te är uppdrucket bredvid mig, det där med att ha en dvd-box och en fyrtiotvåtummare att se på, det där med att himlen börjar bli mörk igen och att den inte var det där uppe i landet, där jag satt med en hand om min.

det är det där med att minnas hur bra det känns att må bra tack vare någon annan, det där med att det finns vissa personer i den här världen som kan få allting att kännas okej,
och det är det där att ingen av de där personerna ligger med en arm runt mig nu,
det där med att jag ligger ensam i min nybäddade säng med öppet fönster och hör regnet smattra mot taket.
det är det där med att ha en mobil bredvid sig, med ett nummer i, men en ovilja att vilja ringa det för att det är det där med att alla människor jag vet som får mig att glömma saker alltid lyckas vara så långt bort, även när de är alldeles bredvid,
och det är det där med att han som höll min hand så hårt bor så långt härifrån att det inte finns i min tanke att ringa nu.

det är det där med att veta hur det känns att inte vilja ha någonting mer, och det är det där med att veta hur det känns att inte känna så där.
det är det där med att minnas hur man saknar.
det där repet som verkar dra i mitt bröst så hårt,
dra mig upp ur min säng och ut någonstans där jag kan döva allt igen.

det är det där med att längta efter att känna någonting igen, och det är det där med att minnas hur tomt det är att känna.

men samtidigt är det det där med att det fanns fler än en person som kunde få allt okej,
och då är det möjligt att det kan finnas fler än två.