even if we've said it all, i would never let us fall, with you

och hon sitter bredvid mig, lyssnar på min ipod, säger att åh alla de här låtarna måste du skicka över till mig, och jag gör mitt bästa för att inte rycka lurarna ur öronen, trycka ipoden mot bröstet, vända mig om och skrika att de där låtarna är mina, bara mina,
för hon förstår inte,
för henne är de bara sånger och melodier,
och hon kopierar mina spellistor rakt av,
sprider vidare dem till andra,
och hon förstår inte,

förstår inte att vartenda en av de där sångerna är en bit av mig,

att de alla betyder någonting,
är drömmar eller sanning,

och hon förstår inte att hon jagar meningen ur dem,
varje gång hon lyssnar utan att förstå vad de är.
hon förstår inte hur de där smärtsamt vackra ordvändningarna och tonarterna är det enda som rör mig nu för tiden,
förstår inte att de alla är små guldklimpar,
mina guldklimpar.
åh, det är så svårt att låta dem höra,
för jag känner mig så vilsen när de inte förstår det vackraste jag vet.