i guess we never really moved on

och alltså, det är jobbigt likt,
sådär likt att det vrider sig i magen,
att mitt ögonbryn drar ihop sig,
att mitt ansikte får en bekymrad min,
att mina fötter börjar stampa mot golvet,
så likt att min högerhand letar sig upp mot mitt öga och stryker över min kind,
så likt att det måste finnas någon mening,
jag menar,
varför varför varför, göra en sådan perfekt jävla blandning av just DE två?
varför?

det är så likt att det gör ont,

och jag gillar det lite.