här är flickan utan skam
och du minns hur jag öppnade min famn när bomben slog ner
min eviga längtan är intakt
och du minns hur orden bet så hårt att benen sig vek
jag återvände med ett tack
och du minns hur jag vänder andra kinden till och ler
jag alltid hoppas på en chans
och ni har stuckit mig med nålar för att få svar
men ni hittar ingenting
och du har stått bredvid och tigit, låtsats blind
men av det ingenting jag minns
precis som dig
precis som dig
precis som dig
och det är därför jag är tillbaks
(jag tar inte äran för den här heller)
1 kommentar:
och visst är det så, att man trivs i plågan?
eller... jag tror jag hanterar smärta, ångest eller vadnualltärförnågot bättre än jag hanterar lycka.
lycka. jo tjena
om jag fick lyckan skulle jag förmodligen omvända den på en dag cirka.
tillbaka till bekvämligheten.
och jag vet vad du menar. när han kommer tillbaka och kastar ett bekymrat "omtänksamt" öga på mig, men egentligen bara är tacksam att han inte behöver vara där med mig.
jag vill inte ha honom, eller någon, här.
inte nu.
men i helgen fick jag sms. det kortaste smset och det mest svårtydade. mitt namn. 'eija'
inget mer.
självklart kastar jag mig över chansen att han kanske vill ha mig. eller. jag visar ju inte det. du vet. men det finns ju. känns det så finns det.
jag babblar
jag är så full av allt.
Skicka en kommentar