there is a wall, running right through me

och jag målar naglarna i plommon, de skär så fint mot ögonen,
samma ögon som han brukade stirra in i,
som de brukade stirra in i,
och de brukade säga att jag kunde få vad jag ville tack vare dem.

och ibland slår det mig hur lik jag är,
hur lik jag blir,
dag för dag,
och det gör så ont.
och varje gång jag ser honom,
och varje gång jag ser hennes blick på mig,
på mina gröna,
då ser jag hur hon ser honom,
och det gör så ont.

och jag hör min tystnad,
och jag hör hans,
och jag ser min likgiltighet,
och jag ser min död,
men han skjuter bara undan det.

precis som jag,
precis som honom.

och för varje dag som går ser jag hur de backar,
och för varje gång ser jag hur han vänder bort,

och för varje minut lyfts mina gröna högre och högre,
och till slut kan jag bara se himlen.

och där ser jag,
jag har inte hans ögon.

och en låt för idag.