och jag satt med en på varje sida om mig, då, ingen visste om oss.
och han som inte visste någonting, han satt och log mot mina ord, och jag satt och log tillbaka,
och då böjde han som visste sig fram,
och han strök undan en hårslinga ur mitt ansikte som om det var det enda han någonsin gjort,
och jag kommer alltid att minnas det ansiktsuttrycket,
jag tror att han älskade mig, i alla fall då,
som om jag var den enda i hela världen,
och jag kommer aldrig att glömma hur min mage fylldes med lycka när jag såg minen hos han som just började förstå.
och på bussen bad han någon att flytta på sig, så att han kunde sitta bredvid mig,
och jag log mot förvånade ansikten igen,
och sedan lade han armen runt mig,
kysste mig på pannan,
och himlen var rosa utanför,
och jag sade att jag älskade havet.
och han tryckte sina läppar mot min nacke,
och jag tror att han älskade mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ibland känns det som om jag bara vill krama om dig och berätta för dig hur bra du är.
men aj
"och han strök undan en hårslinga ur mitt ansikte som om det var det enda han någonsin gjort,
och jag kommer alltid att minnas det ansiktsuttrycket,
jag tror att han älskade mig, i alla fall då,
som om jag var den enda i hela världen,
"
det där är så väldigt sant.
och älska.
så stort.
för två veckor sen exakt sa han det till mig. att det faktiskt var det han gjorde.
aj.
ajaj
Skicka en kommentar