och jag rensar nya inlägg, de verkar mest meningslösa och jag har aldrig varit den som sparar på saker jag inte vill ha.
och ikväll satt jag nära igen, kände hand på mitt knä och min fot var på någons mage. och jag vet inte riktigt hur jag gör det men plötsligt är allt som vanligt igen, han som har vägrat prata med mig på veckor sitter där, skojar och ler mot mig som alltid och jag känner ibland för att ge efter.
och vi sitter i hans bil och radion börjar spela musik som påminner om någon annan, någon speciell, den enda speciella och trots att jag inte är ensam så fastnar blicken utanför, räknar vita streck på vägen, fingrar på berlocken som hänger runt min hals.
och sättet någon speciell pratade till mig på, förut idag, det lastar tegelstenar på varandra, hindrar mig från att se ut. du bygger in mig, ensam med ditt spöke som envisas med att hemsöka min hjärna.
och detta är the anthem of my life;
i know that it is freezing but i think we'll have to walk
i keep waving at the taxis, they keep turning their lights off
but julie knows a party at some actors west side loft
supplies are endless in the evening, by the morning they'll be gone
when everything is lonely i can be my own best friend
i get a coffee and a paper, have my own conversations
with the sidewalk and the pigeons and my window reflection
the mask i polish in the evening by the morning looks like shit
and i know you have a heavy heart, i can feel it when we kiss
so many men stronger than me have thrown their backs out trying to lift it
but me, i'm not a gamble
you can count on me to split
the love i sell you in the evening by the morning won't exist
you're looking skinny like a model with your eyes all painted black
you just keep going to the bathroom, always say you'll be right back
well, it takes one to know one kid, i think you've got it bad
but what's so easy in the evening by the morning's such a drag
i've got a flask inside my pocket, we can share it on the train
and if you promise to stay conscious i will try and do the same
yeah, we might die from medication but we sure killed all the pain
but what was normal in the evening by the morning seems insane
and i'm not sure what the trouble was, that started all of this
the reasons all have run away, but the feeling never did
it's not something i would recommend, but it is one way to live
cause what is simple in the moonlight by the morning never is
it was so simple in the moonlight, now it's so complicated
it was so simple in the moonlight
so simple in the moonlight
so simple in the moonlight
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar