burning

jag sätter mig vid datorn, kollar igenom listan över inloggade av ren reflex trots att jag slutade vänta på att han skulle finnas där för länge sedan.
men idag, idag står namnet där.
lättheten infinner sig i mitt vanligtvis turbulenta tunga sinne och jag skriver.
och han skriver.
han skriver att jag svävar med svaren.
jag skriver att han känner mig, jag tycker om att sväva.
för det gör han nog. känner mig. i alla fall. vad jag än vill tro. på något sätt förstår han, trots att han inte förstår alls.
det går inte att beskriva i bokstäver, hur mycket jag än försöker. så jag tänker inte försöka, inte idag.
och han skriver att ölen är billig och jag känner hur värme strålar ut i alla kroppsdelar som varit döda så länge och jag inser att mina mungipor lyfts till skyarna.
och han skriver att vi borde höras oftare, och jag tänker att jag hör dig varje sekund varje minut varje dag.
och efter ett tag sätter jag stopp, säger jag måste gå, säger åt honom att ha det bra, kram.
och han säger att vi hörs och säger ha det bra, kram.
och både mina ord och jag svävar.