always have, always will

och vi ses ensamma utanför, och i samma ögonblick som vi ser in i varandras ögon är vi inte ensamma längre.
och vi börjar gå, en och en, inga kramande händer, inga ömma ord, bara gå och le, vi låtsas att vi inte vet hur promenaden kommer sluta.
och vi pratar om att ringa vänner och ovänner, fråga vad de gör, men vi vet båda lika bra att de andra inte finns när vi är tillsammans. det har de aldrig gjort.
någon ringer min mobil, jag svarar, säger jag är ute och går med honom, telefonen blir tyst tills den säger va? och jag skrattar och lägger på och du skrattar och ingen av oss säger någonting.
och vi fortsätter ner till havet, mitt älskade hav, och himlen är nattblå och stjärnklar och jag sätter mig på den där bänken och du står och ser på mig och snart drar du upp mig och följer mig hem.
och på något sätt hamnar vi i min soffa, jag i ena hörnet, du i andra och jag spänner varje muskel för att inte smälta ihop till en pöl som oskuldsfullt flyter bort till dig för jag inbillar mig fortfarande att det där inte ska hända ikväll.
och du sitter med benen upp i soffan, uppdragna så att det är ett mellanrum mellan dem, och plötsligt klappar du dig mot bröstet och säger sätt dig här istället och du säger det som om det är det mest självklara i hela världen.
och mitt hjärta slutar nästan slå när jag flyttar mig ljudlöst intill dig men snart börjar det slå i takt med ditt och jag har aldrig känt mig så hel i hela mitt liv.
och vi låtsas se på tv men snart flyter vi ihop i en hög nånstans och dina läppar smeker mina så mjukt så självklart och dina händer är överallt men jag vill ha dem på ännu fler ställen och mina fingrar känner konturerna i ditt ansikte, de där konturerna som jag aldrig får nog av fastän jag kan dem utantill fler gånger om.
och du frågar om vi ska gå in i sovrummet och jag nickar ja, fortfarande ljudlöst och jag reser mig upp och du går nära mig bakom mig hela vägen fram till dörren där du tar tag i mig och slänger mig i vita drömmar och sedan lägger du armen över min nakna mage och jag lägger huvudet under din arm, den säkraste tryggaste platsen på hela jorden och våra hjärtan slår nog inte längre.

och morgonen efter sitter jag vid msn och ser på din bild och läser status online om och om igen och väntar på ett ord på samma sätt som du antagligen satt vid msn och läste status online om och om igen och väntade på ett ord som aldrig kom, från något håll alls och sedan skar vi sönder våra drömmar lite mer och väntade utan ord på nästa gång våra hjärtan skulle börja slå igen.