you squandered your chances

och det är fel, det känns fel, den här situationen kräver något mer än dina bekymrade blickar och platityder - det känns fel att vi är som mötande spökskepp ute i dimman som tror vi är ensamma och på grund av det blir så förvånade när vi möts att vi inte kan yttra en blinkning, ett nödmeddelande, ett kanonskott, inte ens ett jävla ord.

och det känns fel att jag blir någon annan varje gång vi pratar, att jag blir cynisk, leende, självförtroendet själv, jag tror bekymmerlös är ordet, alldeles alldeles fri.
och det är fel att leendet dör bort och blicken får något svart och sorgset i sig varje gång vi slutar prata och du går, lämnar mig ifred, för hon behöver ju helt klart inte mig, det har hon aldrig.

och det är fel fel fel att jag känner mig så tom efter att jag träffat dig, så tom trots att hela hjärnan hjärtat hela jag fylls av alla de där orden som aldrig får lämna mina läppar, fylld av alla fantasier och dagdrömmar om det där ögonblicket när du ser in i mina ögon och jag ser in i dina och jag låter dig se mig, hela mig, bara mig, för jag ser ju bara dig.

och det är så fel att jag aldrig låter dig veta sanningen.
att jag saknar dig.