compliments

och vi möttes med våra cyklar idag, längst uppe i en backe. jag skulle ner på en sida, han på en annan. jag såg honom på långt håll.
vi sa hej, bara hej, inget av alla de ord som aldrig blev och aldrig blir sagda.
och han såg på mig och såg bekymrad ut.
på riktigt. innan vi cyklade vidare.
jag tycker inte om när folk ser på mig och ser bekymrade ut.
det får mig att undra vad de bekymrar sig för.
fler frågor utan svar är inte vad jag behöver.