the stars shine in the sky tonight

och jag ligger sömnlös om natten och stirrar upp i taket, i väggen, i kudden, i ingenting. det är för varmt, för kallt, för syrefattigt, allt på en och samma gång och tankarna springer ut ur min hjärna lika fort som de kommer in.
hjärtat går på högvarv och sekunderna släpar sig förbi medan minuterna springer iväg.
något där ute blixtrar, jag tror att det är åska och ligger och räknar för att få reda på om den är nära, men inget muller kommer och jag inser att det blixtrar i mina ögon, och jag vet inte.

jag är på väg upp mot alkohol, vad som helst som får mig att slappna av, men jag orkar inte resa mig upp, är för rädd för skuggorna som verkar kasta sig fram och tillbaka utanför sovrumsdörren.

jag hör vingar fladdra men är inte säker på om det är en fjäril som hamnat fel eller demonerna under sängkanten som rör sig.

tysta tårar rinner nästan utan att jag märker det, jag kastar mig fram och tillbaka för att hitta sömnen någonstans, den måste ligga gömd under täcket, eller hur?
mina tankar gör upp en plan på vad jag ska säga om jag träffar honom igen, fast jag vet att jag antagligen inte kommer göra det, magen vänder och vrider sig och det är väl inte så här det ska vara?

jag sätter mig upp i sängen, drar upp rullgardinen och ser ut på stjärnorna, samma stjärnor som vi brukade se på när vi just hade hittat varandra.
vi låg alldeles själva på gräsmattor och log och såg på stjärnor.
vi satt på klippor med havet framför oss och såg på stjärnor.
jag log och såg in i dina ögon och såg stjärnor.
du gick ut genom dörren den där kvällen, med ögon som bad mig om något som jag önskar att jag hade kunnat ge, och jag såg stjärnor.

jag sitter i min säng, ensam och sömnlös och ser stjärnor.
stjärnorna finns kvar länge.
lite för länge.