jag vet ju så väl att det är smärtan som gör att man vet att man lever.
det är kanske därför avsaknaden av allt - inklusive smärtan - gör mig så trött.
om jag åtminstone hade ont kanske det hade varit lättare.
söndag, augusti 13, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
det gör ont som den där jäkla Lena PH sjöng. Idag mår jag bra!
Regnet öser ner över mig, jag skrattar åt det när jag cyklar genom Storstaden som börjat dra på sig höstkostymen. Kvällarna kommer tidigare och stannar längre. Hösten ligger och lurar, trycket över bröstet lättar, jag gillar hösten, hösten gillar mig. Äntligen slipper jag stressen över att behöva njuta. Vilken otacksam jävel jag är som hellre stannar hemma och läser en bok när det är sol ute.
JAg cyklar och minns, hur det fanns ett band som hette Sindy kills me, hur den ena tjejen var sjukt snygg och hur jag hatade henne. Speciellt efter att hon blev ihop med mitt ex. Jag minns hur jag gick och såg Candysuck spela på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg, jag minns hur jag brukade smyga fram på regnvåta gator. Som en skugga, med mitt korta hår vått, då som nu. Men då hade jag pennor och Karlssons klister i fickan. Jag ritade små A:n med kvinnosymboler överallt. Jag tryckte upp Karlssons klister och tändstickor i hänglåsen på någon nynazistisk butik.
JAg satt i vitan och drack punkdunk och folköl, jag hängde på 44:an och tyckte alltid att basisten i varje band var snyggast. Det var kanske mest en grej. Mina bästa killkompisar spelade i ett kängpunkband, de sög, men jag älskade dem i alla fall.
Allt det här mindes jag idag, när jag blev dyvåt och cyklade genom Staden just idag...
de dagar jag mår bra, mår jag så sjukt bra, men du vet inga toppar utan dalar
jo, basister är de sexigaste, men han som skulle varit min prins men som fick mitt hjärta att brisera, han spelar med två strängar till
Skicka en kommentar