good fun II

och jag minns en gång med G, hemma hos honom. ett telefonsamtal hade förstört min mask och helveteshundarna bet i mitt samvete och jag var inte bra alls. vi var en del där, så jag gick in på hans rum, tog samtalet, ett av alla de som högg sönder mig. jag hörde de andra utanför fråga vart jag var någonstans, någon sa att jag var därinne, i telefon, något var fel.

efter någon minut kom G in. jag satt på golvet, ryggen mot sängen, telefonen mot örat. ögonen hårda hårda och kalla som is, skydd mot allt som försökte hugga. alla kroppens muskler spända, redo att slåss mot det svarta som kröp runt i hörnen.
jag såg inte ens på honom, men jag visste att han såg. och jag rörde mig inte alls och jag försökte vara kall. men han såg, visst såg han det där i mina ögon, den lilla glimten som röjde mitt försvar.
och han satte sig på golvet, alldeles bredvid, och lade sin arm runt min nacke och lutade sitt huvud mot mitt. inte ett ord, bara en arm som var precis där den skulle vara och ett stöd i allt det kalla.
precis där det skulle vara. och vi visste.