so i disconnect

jag tror jag börjar förstå. i alla fall för ett tag framöver. att det inte är någon idé. inte nu i alla fall. även fast det helt klart finns något där så skulle det inte fungera. han har någon annan nu, jag har flera andra, eller nej, men det är så det ser ut och då är det väl nästan så.
för några månader sedan var jag som besatt, jag blir nästan rädd när jag tänker på det för det är precis sådan jag inte är. jag har aldrig brytt mig om en annan människa på det sättet, aldrig låtit någon påverka mig så som jag lät honom påverka mig. jag kunde gå upp två timmar innan jag behövde, bara för att komma på samma buss som honom, utan att ens veta om han verkligen skulle ta den där bussen just den dagen. jag gjorde allt jag kunde för att kanskekanskekanske träffa honom och sehonomiögonenochfåensådandärblicktillbakaochkännaladdningen.
sådär som jag aldrig någonsin gjort innan. sådär som jag aldrig någonsin varit innan.

men inte mer nu. jag vill inte ens träffa honom längre. det är ingen idé. det betyder inte att jag har glömt honom, eller att jag inte vill ha honom mer. för det finns ingenting jag skulle vilja mer. ingenting. jag skulle kunna tillbringa mitt liv med att bara ligga bredvid honom och känna hur han smeker mig över ryggen och andas i mitt öra. känna hur han rycker till sådär precis sekunderna innan han somnar. känna hur hela hans kropp spritter och höra det där ljudet som han gör när jag drar mina fingrar lätt över hans midja. göra det igen, bara för att reta honom, le och känna hur han retas tillbaka genom att kittla mig i svanken.
allt det där jag brukade göra.
men hon gör det nu.
och att tänka på det gör så att det hugger hårt i hjärtat, och jag brukar inte tänka på det.
men det är sant. hon gör det nu. och han skulle inte vara där om han inte ville det.
vi hade en chans, vi tog den inte. det är för sent nu.

allt kanske kommer bli annorlunda en annan dag, någon gång kanske vi ses då allt vi gjorde mot varandra inte gör ont längre och då våra drömmar och våra jag ser annorlunda ut.
men inte nu.
jag är inte över honom. men jag måste lära mig att leva utan honom. och det måste bli okej.
och någongång någonstans kanske allt blir annorlunda. men inte nu.
inte nu.