jag älskar sommaren.
älska är ett starkt ord, precis som klyschan säger, och jag använder det inte särskilt ofta. i stort sett aldrig.
men jag älskar sommaren. sommaren och havet.
kunde inte sitta still längre, så jag gick ut, och jag gick och gick och kom ut på klipporna och fortsatte att gå tills jag kom ända längst ut, där ute där man kan vara helt ensam och dit ingen går (förutom jag idag) och där man kan vara ensam med havet och vinden och bergen och måsarna. jag skulle kunna dö där.
det är något med havet som gör mig hel. det är som om den salta havsluften tränger sig in i varje vrå och fyller mina lungor med nytt syre och gör mig levande, och havet det vackra havet tränger sig in genom mina ögon, in i hjärnan, ut i varje artär och ven och vidare tills det till slut kommer ända längst in där det fyller det stora svarta tomrummet i själen och gör det böljande och blått i stället och allting är precis så som det ska vara. ingenting kan vara bättre. måsarnas skri kittlar mina trumhinnor och får mig att le precis som när du kittlade min ryggrad. nej, bättre. och mitt hjärta dör inte som det brukar, utan det slår och slår i samma takt hela tiden och mina ögon speglar glittret i havet och vinden den blåser mitt hår till liv och vågbruset vaggar mig till sömns.
jag tappade mitt tidsbegrepp totalt, men någon gång tog jag mig tillbaka till slingan och började gå hemåt, jag upptäckte att smultronen hade börjat mogna så jag satte mig ner och plockade och åt, helt själv, och plötsligt kom det en tant förbicyklandes och hon log stort mot mig och jag kände mig som en femåring och kunde inte låta bli att le stort tillbaka och jag älskade den känslan.
och jag älskar hur det fuktiga sommarregnet får asfaltens dofter att dansa i takt med trädgrenarnas susningar och jag älskar hur daggen får vildrosorna att fylla hela luften hela atmosfären med tunga djupa fylliga ångor och jag älskar hur stenarna och sanden och gräset gör mina fotsulor hårda och jag älskar sommaren så som jag bara älskar havet.
och idag letade jag inte efter dig.
tisdag, juni 20, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej trasselfia :-] Jag älskar din blogg, är inne här ofta och läser, jag bara läser.. och gråter ibland. Jag kan relatera till din situation, din personlighet...gud vad vi är lika. du ger mig tröst! Du gör en okänd människa glad. Tack!
/A stranded lily
även om jag kanske inte är lika okänd för dig så gör det mig glad att veta att... jag vet inte, men det gör mig glad, det gör det verkligen.
du gör en trött hobbyskrivare glad. tack!
Skicka en kommentar