rainbows or burning bridges, if you squint a little more it looks the same

och jag skriver nästan ingenting nu; sover mycket och arbetar lite. idag stod jag i tjugo minuter på apoteket och stirrade framför mig. vitaminerna delade hylla med medel mot "nedstämdhet" och jag visste inte riktigt om jag skulle titta till höger eller vänster. till slut ryckte jag omedvetet åt mig de dyraste vitaminerna för att undvika ett samtal med expediten som närmade sig. jag dricker kaffe och äter frukt för att motverka tröttheten. vill helst ligga inne men det finns för många jävla saker att göra och för många fester att gå på. för få dagar att kasta bort. så jag köper nya kläder, duschar två gånger per dag för att skrubba bort det där gråa jag anar på min hud,
och ironin lyser i att jag inte vill se dig, inte ser någon som helst framtid för oss, hatar det faktum att du är ännu fegare än vad jag är, ignorerar dig när du skriver till mig, och träffar andra men
ändå finner mig själv sittandes på restauranger med någon, funderandes på vad jag skulle säga om du skulle dyka upp,
att jag aldrig mer vill se dig men väntar mig dig utanför min dörr varje natt jag vinglar hem ackompanjerad av den musik du brukade tillägna mig.
som att det faktum att den påminde dig om mig faktiskt betyder någonting,
som om du lämnade en liten del utav dig själv kvar inuti mig.