skavsår

och jag kommer hem på torsdagen; sover tre timmar. sedan upp; dusch, kläder, smink, klackar och ut genom dörren. resten av dagarna är bara upprepningar av samma sak. gratisöl och mingel och jag ler mitt finaste leende varje gång av de femhundraåttio gånger jag tar någon i hand. jag hittar den där söta mannen som delar hemstad med mig och ler ännu större. luktar i hans nacke. står tätt intill innan jag plötsligt finner mig själv i en soffa med hans tråkiga kompis istället. suckar åt hur snabbt jorden och golvet under mig snurrar innan jag vaknar upp på mage i min säng på fredag morgon. jag är lika slut som mina värktabletter, men ändå; upp, den där duschen igen, sminket och kläderna och så ut. plötsligt är det lördag natt och jag ramlar in genom dörren klockan fem noll noll. dricker upp resterna av romen som står på vardagsrumsbordet medan jag för en timmeslång konversation med någon av mina mer tveksamma manliga kontakter. vaknar upp i soffan. sunday morning, brings the dawning. utanför blir himlen till en ny dag. som om de skulle göra någon skillnad. alla dessa ord.