skavsår

och på kvällen har jag samlat mig men när jag kommer in genom dörren till min lägenhet så står din jävla kaffekopp där bredvid frukosten du aldrig åt innan du gick utan att vända dig om;
min säng är kladdig av dig, din tröja ligger vid fotänden som gått sönder, mina underkläder ligger fortfarande där du drog av dem,
hela min jävla lägenhet luktar av dig och jag
vet inte vart jag ska börja så jag börjar diska; skrubbar frenetiskt och sliter av lakanen från sängen tills jag finner mig själv på golvet, skakandes och slåendes på en jävla kudde som inte kan känna någonting av de fem hundra känslorna jag önskar att jag kunde få dig att känna just nu.
det ligger en jävla tyngd över mitt bröst, förstår du inte att jag inte kan andas på grund utav dig? jag kan inte andas. jag kan inte andas. och när jag vaknar klockan sju av att du skriver lyckas du förstöra ännu en dag redan innan den börjat,
och när jag kommer hem klockan tio på kvällen hittar jag min frukost på bordet; den jag inte hann äta för att jag hade lika bråttom härifrån som du. du från mig - jag från det hjärta du hugger, om och om igen,
och påstår att det är jag som bär skulden.