skavsår

och plötsligt har allt blivit så rakt;
jag går raka gator fram och kommer alltid dit jag ska.
jag har tid och jag har möjligheter och jag trivs,
och jag vet inte när senast,
mitt liv var så tömt på vägkorsningar,
rödljus;

och lördagskvällen kommer på
en av de där raka gatorna och
plötsligt drar mitt hjärta ihop sig i kramp,
mina ögonbryn sänker sig och
jag känner tårarna välla upp i mina ögon och
i ryggen bränner avtrycken från
de förbipasserande som vände sig om,
medan jag tände en cigarett som om de där tårarna
inte alls rann ner för kinden.