skavsår

och ibland när jag ser hur du ser på mig önskar jag att vi kunde riva hela världen;
låtsas att allt bara är kulisser medan du tar min hand,
för du är alltid först fram för att tända min cigarett,
dina ögon glittrar på ett speciellt sätt när du är med mig och
jag tycker inte ens om din attityd men det gör ingenting längre,
för den tillhör dig.

en gång sa du att du var en sådan som alltid var ensam, hur mycket folk som än rörde sig runt dig och
du vet ju att jag är likadan och
sedan trodde du att kunde rädda mig men
jag vill ju egentligen inte bli räddad och
du vet inte vad du ska göra och
det är inte det att jag inte förstår,

det är bara det att jag inte klarar av verkligheten.

och ibland vill jag bara riva ner alla de där kulisserna tillsammans med dig;
rädda oss från att bli räddade och
leva i drömmen utan alla deras ord och gravitation,
utrota mänskligheten så att vi kunde vara helt ensamma,
tillsammans.

men nu,
åker jag istället,
som så många gånger förr.