och plötsligt försvinner du några dagar och jag kan inte sluta gå över när vi senast sågs; hur vi sågs; hur du såg på mig och jag är inte riktigt säker på hur jag såg på dig för du var full och jag var full när jag dök upp på baren där du var så upptagen med att hälla ut dina känslor för mig inför min bästa vän att ni inte ens märkte att jag dykt upp.
jag går över hur dina ögon blev dubbelt så stora och hur nervositeten byggde bo i dem när du fick se mig och jag minns precis hur jag skakade på huvudet när du gått och hon frågade om jag ville veta vad du sagt,
jag minns mig sittandes i ett hörn med en cigarett och en flaska öl och dig på andra sidan serveringen,
kastandes blickar,
och jag minns hur jag rörde mig ut ur ditt synfält.
och sedan var det väl din tur att försvinna så jag låter mobilen ligga kvar hemma, går ut och låter någon blond kille bjuda mig på kaffe och han är lätt, så olik dig, så olik mig,
vi kan skratta tillsammans och jag vet inte ens vem han är men bryr mig inte riktigt,
ett luftombyte blir en konsert, blir en bio och när jag är hemma igen ligger mobilen tyst ännu,
du försvann men jag kan inte förebrå dig,
för jag har inte ens nämnt att jag planerar att flytta härifrån inom en månad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
kommer du tillbaka sen då?
du kommer väl tillbaka?
flytta igen? oj. börja om på nytt.
får fortsätta uppdatera ändå. hoppas skrivkrampen har gått över.
jag kommer alltid tillbaka.
Skicka en kommentar