skavsår

och efter ett kalas går jag grusvägen ner till vattnet och jag måste nypa mig själv i armen varje gång jag kommer dit;
för
vackert.
perfekt,

med en cigarett i mungipan och
den sista i paketet i
trenchcoaten,
ensam
med musiken och lamporna speglas på vattenytan och vågorna gör att reflektionen dansar till de långsamma takterna och jag tänker på
telefonsamtalet;

tänker att:
jag aldrig någonsin kommer att kunna släppa taget,
kommer aldrig någonsin att kunna hoppa ner från klippan,
kommer aldrig någonsin
kunna
förmå mig själv
att bli hans.

kan inte stanna hos honom,
kan inte be honom gå.