it's not the fall that hurts

och hon ger ifrån sig ett kort, cyniskt skratt när jag med huvudet i händerna säger att han för självupptagen för vi ska kunna fungera,
säger
så du menar att du inte är självupptagen?
och jag måste kasta en hopplös blick på henne, påpeka att det är just det som är problemet;
att vi fryser varandra långsamt till is, spelar alla dessa spel, rör oss liksom schackpjäser i varandras närhet,
att vi endast tänker på oss själva,
och allt vi har att förlora.

i mitt mörklagda badrum sänker jag mitt huvud under vattenytan,
tvingar mig själv att snabbt räkna till tjugofem innan jag får andas igen,
och i mörkret syns ingenting och under ytan hörs ingenting annat än mina hjärtslag, och jag tänker att jag skulle vilja spela in dem,
för sådana dagar jag verkligen tvekar inför frågan om mitt hjärta fortfarande slår.
jag vet att han är ute,
jag vet att han ligger med andra,
jag vet att jag inte kan säga någonting för det är jag som sätter exemplen,

och han är så jävla otrevlig,
och jag har ingen som helst aning om vad det är som gör att han tar upp en så stor del av min tankeverksamhet,
har ingen som helst aning om hur lång tid det var sedan någon irriterade mig så mycket.
jag vet bara att den enda kärlek vi kan ha är den som skriker tyst och droppar blod,

vet bara att vi är en olycka som väntar på att hända.