there is a wall, that runs right through me, just like this city, i will never be joined

och
vad gör man när man går in på fel spår
men mår bättre?

för det är fel,
så fel.

och jag undrar vart min självbevarelsedrift blåst iväg till.
jag tar spårvagnen till båten och jag vet varför mitt leende går från öra till öra.

när mitt leende går från öra till öra stannar de upp
de smeker mitt ansikte och han
står där borta och iakttar men jag vill
skada honom och jag vet inte
varför
varför jag gör såhär för han är ju
ingenting alls

och jag vet inte vad man gör när man slår in på
fel väg och det känns så bra
har varit här förut och jag vet hur det slutade
vi har varit här förut,
har vi inte?

jag vet inte vad jag ska göra så jag vaknar och lyssnar på after hours i solsken
tar en kaffe och en
cigarett till
vad spelar det för roll nu ändå?

det känns inte som om det spelar någon roll
inte
än.