hedonism

och i något ögonblick av den hedonism jag ägnar mig åt för tillfället bestämmer jag mig för att avtala platser och tider med två stycken på en dag;
dricker så mycket kaffe att jag måste ta en tablett för att kunna andas,
och inte ens då kan jag andas för någon gjorde mig tydligen förkyld i lördags,

och jag är nöjd när jag lämnar av kvällens ursprungliga sysselsättning för att fortsätta promenaden med hans, fram tills för en timme sedan totalt okända, vän och när vi för första gången skiljs åt lägger han armarna runt mig och glimten i ögat och säger att vi kanske ses igen,

och jag kan riktigt höra punkterna efter hans mening,
och det dröjer en hel halvtimme innan min mentala
baksmälla
hinner ikapp mig,

för ingenting jag gör just nu har några som helst förutsättningar för att
sluta på ett bra sätt.