och det kunde tydligen regna i spanien också,
himlen liksom öser ner och jag vet inte om det känns som hemma eller om jag bara hittar på,
det är fint här och jag uppskattar det,
fasaderna i gamla stan tar andan ur mig och havet ligger så klart mot horisonten,
men jag önskar varje dag att jag kunde bli någon annan ändå,
någon som kunde uppskatta det här så mycket som det förtjänar,

och det plågar mig att det inte är platserna det är fel på,
utan mig.
men jag saknar inte.

everytime that we walk the streets, i try my best to keep up with the beat

livet är annorlunda här, varenda gata är ny och konstant kantad med vinbarer där de aldrig har vin utan bara estrella och sprit,
varenda gatsten är uttänkt, utformad, och gaudí sträcker sig upp mot himlen medan människor med mörka hår vimlar förbi utav bara farten,
medan jag strövar, flyter fram; alltjämt med en hand över väskan för gatorna jag vandrar upp och ner är europas mest kriminella,

klubbarna öppnar inte förrän ett nollnoll och vi är alltid ute för tidigt, går fortfarande efter svensk klocka och klockan två kallsvettas jag utan anledning och de får bära ut mig och händerna skakar och jag tänker klart, vet inte varför jag mår dåligt för jag har ju nästan inte druckit någonting och hon med änglahåret lyfter, drar mig mot läkarstationer som vägrar släppa in oss och när hon tillslut lyfter in mig i en svartgul taxibil ber hon chauffören veva ner fönstrena för hon gråter av oro över att jag knappt kan se eller hålla ryggraden rak för tysta tårar rinner ner för mitt likbleka ansikte och lungorna försöker panikartat hyperventilera,
och när jag slår upp ögonen ser jag samma gator jag vandrar varje dag susa förbi genom ett taxifönster,
och innan tyngderna över ögonfransarna vinner över mig hinner jag tänka en klar tanke om hur vacker den här staden är.

each shade of blue is kept in our eyes, keep blowing and lighting, because we own the sky

och i denna nya stad är alla intryck nya och allt är vackert och andetagen avlöser varandra och vi försöker desperat att vara kameror och måla fast alla bilder vi ser permanent på näthinnorna och nere i hamnen dyker måsarna precis som i göteborg men allt är så annorlunda här,

verkligen.

på kvällarna går vi vår gata ner till torget och dricker estrella med spanjorer runt omkring oss och vattnet smakar klor och vi fnissar och skrattar ena sekunden och sitter blasé med våra billiga cigaretter mellan fingrarna i nästa,

och vi har knappt råd att äta,

men det gör ingenting,

för vi har en balkong med utsikt och en dröm att leva.

songs for leaving

I Don't Know If She's Worth 900 kr - Jens Lekman

Stay Out of Trouble - Kings of Convenience

OWC - Kent

Tourist - Athlete

För en lång, lång tid - Håkan Hellström

Bara utifall - Kristian Anttila

Regret - New Order

Dagar i Arkadien - Parken

Last Party - Fibes, Oh Fibes!

Och alla platserna - Almedal

Second Time Around - Tiger Lou

påminnelse:

this is how it works:
you're young until you're not
you love until you don't
you try until you can't
you laugh until you cry
and cry until you laugh
and everyone must breathe
until their dying breath

this is how it works:
you peer inside yourself
you take the things you like
and try to love the things you took
and then you take that love you made
and stick it into some---
someone elses heart,
pumping someone elses blood

and walking arm in arm
you hope it don't get harmed
and even if it does you'll just do it all again
and on the radio,
you hear november rain
that solo's awful long,
but it's a good refrain

lillebror, bapapa, bli inte som jag när du blir stor

och på en fredag på västra hamngatan dricker vi kaffe på en uteservering och tittar på vackra män som går förbi och hon fingrar på smycket runt hennes hals och jag tänker att hon nog inte vill prata om det så jag låter det vara och pekar på någon ny i beige jacka och blont hår som går förbi och hon ler lite sorgset och gör något svagt försök till en nickning och sedan studerar hon mig och säger att det verkar som om jag mår bättre nu,
och jag gör något svagt försök till en nickning och säger att jag har fått lättare att acceptera saker.

vi vandrar hem till hennes lägenhet och hon lagar lax och jag letar upp åttio/nittiotalsdängor på internet och ibland tjuter hon till när jag väljer en extra bra låt och sedan äter vi och dricker vin och hon säger något om att hon var helt besatt i honom och nu är allt bara över och jag vet inte riktigt vad jag ska säga så jag säger ingenting,
och sedan studerar hon mig och frågar vad det är jag ska bli besatt av,
och jag ler svagt och mumlar något om att det väl återstår att se.

andra lång är folktom bara för att alla barer är fulla och publik är rött och små laserljus och vi träffar gamla bekanta och jag försöker skoja och det går rätt bra och jag tänker att det finns så väldigt många som borde skärpa sig,
ta sig samman,
och för första gången på länge tänker jag att stoicism är underskattat innan jag minns hur lätt det kan gå till överdrift,
och sedan lägger någon handen på min och då är det dags att gå och medan jag går ensam hemåt ser jag på alla och alla verkar jaga någonting med blicken och ur sejdelns port kommer bekanta ord,

ge mig arsenik,
bapapa,
för stan är full av tanter och tragik...