och jag går aldrig till röda sten, jag kommer inte ens iväg till pustervik för timmarna rinner nerför vägen lika snabbt som alkoholen ner i våra strupar och när jag stapplar fram i vasa medan lamporna blinkar och allting ramlar fram och tillbaks frågar jag någon förundrat vad det är den här staden gör med människor och han ser mig i ögonen och vet precis vad jag menar men det är så svårt att sätta ord på det och staden är så vacker i midnattsblå skrud och luften har blivit så kall och ibland tror jag inte att någon i hela gbg bryr sig om någonting alls,
hur alla bara flyter med i någon slags tidström som aldrig tar slut och alla barerna i linné stänger redan två så allt slutar på samma sätt; i en säng klockan halv tre och jag undrar vad jag gjorde ikväll som var värt tre hundra kronor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar