jag glömmer att vi glömt allt om varann, alla har vi fastnat hos nån någonstans

och jag slår inte igen bildörren för hårt den här gången, jag går före honom upp mot huset och jag känner tvekan som bor i hans steg fastän det här var hans idé,
och jag vet inte vad han har hört om mig på sistone men det verkar ju inte spela någon roll för här är vi ju och han har pratat om hur vi brukade vara hela kvällen och jag har inte vågat säga att jag inte vill lyssna så jag har bara ignorerat hans ord och sett på hur hans läppar format ljudlösa melodier istället,
och jag vet inte om han hade planerat det här från början men nu är vi här i alla fall och jag lägger kuddar i den vita trädgårdssoffan och ger honom en filt och plötsligt är det stjärnklart och vi dricker vin och jag tror att klockan är ett eller två på natten och han har varken armen om mig och våra ben nuddar inte ens varandra och jag hatar att hjärtat är helt stilla,
för plötsligt är vi också endimensionella,
precis som allt annat i mitt liv nu för tiden.

och allt känns så enkelt när han tyst lägger huvudet i mitt knä och ser på mig sådär och jag stirrar tillbaka men jag har ingen kraft i blicken längre och jag tror att jag var mer levande på den där gamla tiden som han hela tiden nämner,
och medan syrsorna spelar i jasminbusken säger han att natten är nostalgi men jag känner ingenting alls och jag tror jag är besviken på oss,
och medan han lägger min hand mot sin kind och fortsätter med sina envägsinviter ekar det mot väggarna i mitt huvud att jag älskar dig inte längre och jag trodde att det här skulle vara annorlunda,
så jag behåller den där raka ryggraden som alltid varit mitt signum och låter bli att låta fingrarna följa de där ansiktsdragen som jag redan kan utantill och jag ser hur han försöker och jag låter honom,
men jag faller inte handlöst över honom och det här är inte samma situation jag har sett i fantasin tusen gånger fastän den ser likadan ut,
och jag vet inte varför han ringde ikväll,
men jag antar att jag inte har någonting att förlora längre,

och jag saknar den där blinda flickan jag var när jag älskade honom,
och när jag vaknar är jag inte säker på att det inte bara var ännu en dröm.