skavsår

och ibland undrar jag vad det är som bor i mig;
för nu skriker det inte längre, rumlar inte runt,
inuti mig finns bara vågor som svallar lungt, som de jag följer med blicken under mina sommardagar ute vid havet.
de rör sig bara lugnt, fram och tillbaka, i den tempererade zon som är jag, och ibland inbillar jag mig att någonting slår mig mitt i solar plexus men det är faktiskt inte sant.
den enda som rubbar mitt tillstånd av stillhet är små perioder av förvirring.

jag försöker ibland göra mig själv galen av längtan till honom,
men om jag ska vara ärlig älskar jag honom inte längre,
inte ens tanken av den han var.
min stillhet är en tom stillhet,
men jag undrar om det kan finnas tomrum om det inte finns hunger.