och det är faktiskt inte bara alkoholen som gör att det går att gå genom stan iförd skinnjacka utan att frysa,
och kungstorget ligger lika stilla och blankt som kanalen gör,
klockan är två på natten och vi två är de enda ute,
som om en atombomb plötsligt detonerat genom hela stan och kanske är vi de enda människorna kvar på jorden nu,
men det gör ingenting,
för mitt hjärta går bampadam för varje steg jag tar.
och vi går mot vagnen men stannar några meter efter att vi passerat vakten vid insläppet,
det dunkar musik ut från båten,
och vi ser på varandra med samma tanke i huvudet,
jag frågar om jag ska ta på mig klackarna igen,
och sedan går vi in och dansar bort allt det där medan de fascinerat ser på oss,
och när vi är klara finns det ingenting kvar inom oss mer än kärleken för den här staden när vi går över broarna,
ingenting mer än den och våren.
lördag, april 26, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar