ge mig arsenik, bapapa, för stan är full av tanter och tragik

och älskade april smeker mig medhårs,
hindrar fuktiga regndroppar från att röra till min perfekta lugg, men trots att man ser att himlen är blå där ovanför stryker det alltid förbi tunna, grå moln, som om det alltid fanns något annat närvarande.

vi sitter på bänkar i solen och jag har gömt mina rödsprängda ögon bakom mörka glas,
klockan är ett på dagen men jag är fortfarande berusad från natten innan, vaknade upp klockan fem i morse; på sängen, iklädd kjol, linne, strumpbyxor och skinnjacka,
och mascaran var utsmetad ner till nästippen,
hakan fläckad av rött läppstift,
och medan jag såg på min uppenbarelse i spegeln fångade jag en glimt av hur ett moln svepte förbi månen genom takfönstret.

jag sitter på barstolar och ser på diskjockeys som dansar bakom turntables,
hon med änglahåret bredvid pratar på om alla de där problemen, om honom och om dem, om hans mamma och om beroenden,
men jag har släppt allt det där nu,
nickar på rätt ställen, fnissar till ibland men håller ändå alltid ögonen på han där borta i hörnet, med hörlurarna och rytm i kroppen,
och medan hon säger att hon nog inte kan vara kär längre önskar jag att hans händer kunde röra vid mig på samma sätt som vid skivorna.

på golv ute vid havet sitter och jag molnen utanför är mjölkvita och medan jag väntar på att bussarna in till stan ska gå studerar jag hur fiskmåsarna seglar mot vinden genom fönstret,
och jag tänker att det kanske är det jag gör nu;
seglar,
bara seglar med. för jag har ingenting att säga, ingenting att känna,
jag bara väntar på andra saker;
på sommaren,
på hösten,
på vägar bort,
på vägar tillbaka,
på lust och fägring stor,
på att han ska falla hårt, hårt ner till marken,
på mitt dåliga samvete över att veta att det är jag som dragit undan marken för honom,
på andra som rör vid mig på sätt som gör att jag glömmer allting igen,
och så går det runt, dagar och nätter i mitt ekorrhjul och hela tiden ekar dova toner i mina öron,

men allt är enkelt,
jag bara seglar med,
för det kan aldrig bli värre än i fjol.

april stryker mig medhårs i år.