i wish you'd make up my bed, so i could make up my mind

och jag är sjuk och det är snöstorm ute men jag har klackar i alla fall, och jag sveper bort min livsstil med några bortförklaringar, sveper bort halsontet genom att svepa några sexor med fishermans i mörkret,

och några timmar senare sitter jag ensam på en trottoar; lutad mot en tegelvägg medan snöflingorna virvlar in under kappan,
min lugg lockar sig i tinningarna och jag vet inte riktigt vart jag ska gå så jag går ingenstans;
människorna på väg hem stannar upp lite i kapplöpningen genom stormen,
ser på mig som om jag vore en scen ur en film,
och svarttaxichaufförerna påminner mig en gång i minuten att jag borde åka hem,
och jag vill svara att jag ju inte ville hem inatt,
men det gör jag inte.

han ringer och han frågar hur jag mår när jag berättar vad jag gör och jag säger att han är jävligt konstig och han är nykter och frågar mig varför jag säger så,
och jag svarar att jag inte riktigt vet, att jag inte förstår honom och att det irriterar mig för jag tror mig alltid förstå allting,
och han är tyst innan han säger att han bara ringde för att se hur det var med mig,
och en till svarttaxi kör förbi, saktar ner,
och jag minns ju hans adress från förra gången.

jag lägger på, drar händerna igenom min lockiga lugg och inne i huset sitter mina vänner, berusade och lyckliga och jag undrar vad som händer med mig,
och jag stirrar på mobilen en stund innan jag skakar på huvudet åt ännu en taxichaufför,
påminner mig själv om att jag vill ha honom bara för att han inte vill ha mig.

klockan är två på natten när mina vänner kommer ut genom dörren och de skakar redan av köld när de får syn på mig,
de undrar för en sekund vad jag håller på med innan de förlorar sig i berusningen igen,
och jag sitter på en trottoarkant på den där gatan en gång till och de säger att det aldrig snöar i helvetet,
men jag tror att de har fel.