don't need a photo 'cause i'll never forget, i'm just a silhouette

och jag vet inte vad jag tror på, vet inte vad jag gör. vet inte hur det kan hagla mjuka korn samtidigt som solen skiner för fullt och jag är inte säker på ifall våren, sommaren kommer i år om jag ska vara ärlig. jag vet inte vem jag är, vad jag tycker om eller vem jag dras till längre, och jag trodde att det var på ett sätt men det var annorlunda och jag känner mig inte ens besviken.

och jag önskar att du hade växt upp,
att du inte fått mig att tro att jag var speciell när det tydligen finns minst tjugo som mig för dig,
att du inte hade bjudit in mig och att du hade vågat gå fram till mig och föra en konversation trots att jag undvek din blick i desperata försök att skilja mig ur mängden.
jag önskar att det inte hade synts så tydligt hur du låtsas,
hur du håller upp en mask av anledningar som jag inte har en aning om,
att du inte hade sett åt mitt håll och sedan vänt dig om när jag gav den där blicken i baren lite senare.

jag önskar att du hade sagt hej när vi sågs igen och jag önskar att du hade tagit med mig avsides, vad som helst; bjudit mig på ett glas vin, vad fan, jag kan till och med ta en cigarett,
jag önskar att du inte hade haft de där kläderna, den där frisyren, de där fyra sjuttonåringarna hängandes på din arm vilket jag i och för sig bara kan anta att de gjorde eftersom jag för det mesta inte bemödade dig med en blick.

jag önskar att du såg hur vi ägde hela baren där borta runt vårt lilla bord,
hur människor kom in genom dörren och hur jag lutade mig över och kramade var och en,
att jag har vänner och att jag finns, på riktigt, även om jag bara är en i mängden för dig,

men mest av allt önskar jag att du inte såg på mig på det där sättet när du såg mig idag;
och jag önskar att du inte hade spräckt hela den bubbla jag levt i under hela den tiden då jag trodde att du var äkta,
och att jag var någonting alls.