och han sitter där i soffan, nickar med ett leende när jag kommer in genom dörren, ber mig om en kram när jag hängt av mig kappan och halsduken, säger att det inte var igår,
jag nickar, ler och säger att han är fin i sina nya glasögon.
han sätter sig bredvid, vi äter och lyssnar på de andras konversation innan han suckar och berättar om exflickvännen; att det aldrig riktigt klickade, att det både är skönt och tråkigt att det är över nu men att livet ser ljust ut; snart kommer sommaren igen.
jag berättar om mina planer bort; om solen, om nya städer med gator utan namn, pojkar och flickor utan hämningar och om hur livet måste vakna upp igen.
han håller sig nära hela kvällen, och jag håller mig nära honom för att inte fly det där minnet som valsar fram och tillbaka genom hans ögon, kindben, över läpparna som ler på samma sätt,
de är så lika.
jag minns att vi var vänner först, innan allt det andra med den andra,
att vi brukade tillbringa dagar på stranden och kvällar med att grilla i det där stora huset,
att jag alltid tyckte om honom om än på ett annat sätt.
jag minns hur han brukade himla med ögonen åt oss.
han håller sig nära, tills jag bestämmer mig för att gå; jag kramar värden adjö och sedan honom,
han säger att vi borde dricka vin någon dag, och jag blir glad och säger absolut.
han kramar om mig en gång till och orden han sade för några minuter sen blixtrar förbi igen, tillsammans med ögonkastet han gav mig;
han har det bra. han blir nog kvar där några år till. men han mår bra.
när jag går sitter han i soffan, nickar och ler åt mig igen innan jag stänger dörren,
och medan jag försöker att skydda mig från stormen som blåser in över staden inatt minns jag hur mycket jag älskade hans bror.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
minnen som valsar fram över kindben och ögon är vackert. liksom närhet en vinterkväll.
Jag vill ge något tillbaka tror jag, för det jag får ur det du skriver. Den här texten känns passande på nåt sätt, och låten är underbar.
Saturday looks good to me - When you got to new york
"..But now you're out of breath from your cheap cigarettes
And the wrong side of 7AM
You can't sit still but you eventually will
Cause every night comes to an end
So draw up a list of new things to resist
And the people you kissed last year
Then on the back draw a map to the ones that are still there
Not one part of your skyscraper heart
Can figure out which is for real
You can't come clean when you're stuck in between
These ways that you constantly feel
So what do you tell yourself?
What do you tell the strangers that sleep in your room?
What do you tell your friends?
What do you tell the lovers that left you too soon?
Where did they run off to?
Give me a reason that I can believe in
And I will believe in you
Tell me a reason why I should believe
Cause I want to, I want to
Tell me a story or tell me a secret
It don't have to be nothing new
Just hold on to me while we walk through the leaves
If you want to, if you want to
Cause I want to know
What do you tell yourself?
What do you tell the darkness that stays in your room?
What do you see at night
When all of last year's lights are no longer of interest to you?
What do you hold on to?
Jag ska till Göteborg för första gången sen jag var liten till helgen. Kanske ser jag dig på en gata
josefine - jo, det är vackert men ibland är det som knivar som skär i bröstet på en, för påtagligt för att kunna se rakt på. men det är väl kanske det som är så vackert. precis som närhet en vinterkväll.
mary - åh, vet du att det där var en text helt i min smak. om jag ger dig lika mycket som det där ger mig så blir jag väldigt glad. för övrigt tycker jag alltid om att få texter/citat som kommentarer.
ps. om jag hör namnet mary ska jag vända på huvudet en extra gång. jag hoppas staden visar sig från sin fina sida för dig, jag har en aning om att du är värd det.
Skicka en kommentar