du binder fast mig vid din arm med den där blicken, vet du inte det?

och det är svårt att inte ge efter när man väl står där,
det är svårt att skaka på huvudet, säga nej till någons händer runt mina höfter, att vända kinden till när läpparna närmar sig mina,
svårt att ta en ny cigarett när någons fingrar just krupit in mellan mina, svårt att inte slappna av när jag känner en bröstkorg höja, sänka sig mot min ryggrad,
svårt att slå bort ögonen från en blick som lovar mig hela natten om än inte hela världen,
svårt att släppa taget när han är reslig, med stora händer, som skulle kunna skydda mig från hela världen,
i alla fall för några timmar.

det är svårt att gå iväg när han får mig att känna mig speciell,
och det är svårt att vända ryggen till när den där blicken,
de där läpparna,
är det enda som gör att jag tror på att jag existerar.
så länge någon väljer att kyssa mig och inte någon annan finns jag till,
om än bara för en natt.