och jag vet inte riktigt vart jag ska vända blicken när jag ser honom,
låtsas som om han inte finns trots att det bara är fyra meter mellan oss,
känner hur han tittar lite försiktigt,
om jag ska vara ärlig så ser jag det i ögonvrån,
men oj nu är jag utsatt igen.
hjälpen kommer snart,
gammal vän av manligt kön,
någon, vem som helst att lägga huvudet på sned och le emot,
skicka signaler fyra meter bort att nej,
hon bryr sig inte om att du har en ny flickvän,
inte för att hon någonsin var din,
nej,
hon ångrar sig inte alls,
ångrar inte att hon kastade dig upp och ner och fram och tillbaka,
som en leksak,
ångrar inte att hon drog i alla dina armar för att få dig närmare,
bara för att själv gå,
ångrar inte att hon inte flyttade sina läppar närmare dina alla de där gångerna,
ångrar inte att hon inte lät dig komma in i skalet,
inte alls.
jag tittar upp och han ser igenom mig.
jag tycker inte om att vara förutsägbar,
så jag spänner ögonen i honom,
ler med hela munnen och vinkar.
han gör samma sak,
och jag tror aldrig att han kommer att förstå mig.
tror aldrig att han kommer att förstå att jag aldrig ville att han skulle älska mig.
det var för någon annan.
jag ville bara att han skulle vara min vän,
för alltid.
någon som inte krävde kärlek.
jag ville bara att han skulle vara någon att luta huvudet mot när jag behövde det,
han hade gärna fått göra detsamma mot mig,
men det går inte om en av oss älskar.
han kommer nog aldrig att förstå,
och jag sjunker för att en till försvann.
lördag, juni 02, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar