trouble with dreams is you never know, when to hold on and when to let go

och om jag ska vara ärlig så letar jag efter dem vart jag än går,
i affären, på caféet, i baren eller på klubben,
det är gäster eller servitörer,
affärsbiträden,
vänner,
alla.

om jag ska vara ärlig så är jag någonstans i det undermedvetna medveten om att de tar en extra titt om jag lutar huvudet ditåt,
envisas med att se ut som en docka vart jag än går,
och orden hamnar alltid rätt i min mun på något sätt,
även om de alltid försvinner när jag behöver dem som mest.

och de tar en extra titt,
ibland ler de,
de minns vem jag är och ber mig att stanna ett tag till,
de bjuder på drinkar och de bjuder på kyssar,
bjuder på sängar att sova i över natten,
på lena fingrar över kinden,
till och med på bekymrade blickar ibland.

och det är just det där,
det som alltid får mig att se bort igen,
det som får mig att vända andra kinden till och gå iväg,
det räcker liksom där,
för de är inte äkta,
och de kommer inte ens att få en chans,
för jag vet inte,
vet inte,
vet inte vad jag vill ha,

och det är så skrämmande att höra dem säga att man aldrig kommer någonstans om man inte har mål.,
för det är så skrämmande att ha mål,
för jag vet inte hur jag kommer att överleva en krossad dröm,
är för rädd,
för rädd för att gå vidare,
vill stanna här i min bubbla,
samtidigt som jag knackar och vinkar,
kan ni se mig här inne?
mina ord är gjorda av glas.

och jag letar efter dem överallt,
det är sant,
men jag vill aldrig hitta någon,
inte egentligen.
men jag blir gärna följd hem.

(this is the life that i must live now

crossing fingers and wiping brows

trouble with dreams is you can't pretend

something with no beginning has an end)

du känns så nära ibland.